Manusets utseende

De allra flesta svenska bokförlagen vill ha ditt manus på papper - inte via epost eller på diskett. Det kan tyckas lite gam­mal­dags, för att inte säga mossigt, men det beror dels på invanda rutiner och dels på att man inte gärna läser ett helt bokmanus på bildskärmen.
Jag lovar - man måste ha det på papper och kunna bläddra i det, för att få sig en god uppfattning om det.

Det här är viktigt: ju snyggare och proff­sigare ditt manus ser ut, desto större chans är det att det blir seriöst begrundat av förlagen. Den som utformar sitt manus på helt annat sätt än det brukliga avslöjar sin okunnighet, men ofta innebär det också att manuset är svårare att läsa och knepigare att ge en rättvis bedömning. Här är några saker att tänka på när det gäller manusets utformning:

Läs igenom ditt manus en gång till!
Ju fler missar och svagheter du tvättat bort innan förlaget ser texten, desto bättre.
Ett tips av Jan Myrdal: gör en annorlunda utskrift av manuset när du ska rätta det en sista gång - annat typsnitt, andra marginaler. Då upptäcker du fel som du i tidigare genomläsningar blivit blind för.
Tro absolut inte att du hittar alla felen om du bara läser ditt manus på bild­skärmen. Skriv ut det på papper när du ska rätta.
Det lovar - det gör all skillnad i världen, för författare såväl som för förlagsredaktörer.

Använd ditt ordbehandlingsprograms rättstavningsfunktion.
Där avslöjar sig sådana omärkligheter som ett extra m i sammma, ohc i stället för och, och så vidare. Lita dock inte helt på rätt­stav­ningsfunktionen.
Det är massor av fel den inte upptäcker - till exempel grammatiska, eller när helt fel ord har använts, om än rättstavat.
Använd så enkel layout som möjligt.
Inga märkliga rubrikstilar - det räcker med blankrad före och efter, och möj­ligen rubriken i fetstil. Inga andra avvikelser i brödtexten än kursiv, där det behövs.
Undvik fetstil i brödtexten.
Håll det rent och enkelt!

Numrera sidorna! Det är mycket viktigt.
Det spelar inte så mycket roll var på sidan - centrerat nedtill eller i höger marginal upptill är två bra alternativ.

Ordentliga marginaler runtom - särskilt till vänster, där det bör vara sådär 5 cm marginal. Till höger 2 cm, samma ovan och nedan. Det är för att redaktörer ska ha plats att göra noteringar och korrekturangivelser i marginalerna.
Dubbelt radavstånd, eller i alla fall 1,5 så att det finns plats även mellan raderna för korrekturmarkeringar.
En klassisk manussida har ungefär 30 textrader och omkring 60 tecken per rad.
Så noga är det inte, men se upp om dina manussidor avviker kraftigt därifrån.
Då kan du behöva ändra stil­storlek, marginaler eller radavstånd.

Amerikanska manus ska vara skrivna med Courier, men så strängt är det inte i Sverige.
Courier är visserligen praktiskt - lätt att läsa och lätt att se fel i - men du kan använda något annat typsnitt om du vill, bara det inte är för snirkligt eller konstigt.
Och undvik Times New Roman, dels för att det är fult och dels för att alla har sett det till leda (t.ex. på internet).
Du får ett snyggare manus om du tar exempelvis Garamond, Palatino eller Century School­book.

Titelsidan ska också ha enkel layout - bara titeln, samt författarens namn och kontaktuppgifter.
Försök inte göra titel­sidan läcker genom bilder och tokiga typsnitt, det är bara avskräckande för förlagen. De har egna formgivare när det är dags för publicering.
Undvik extra inledande sidor med tju­siga citat eller introduktioner som för­klarar varför manuset är så bra och viktigt, och så vidare.
Inget överträffar det enkla: en titelsida med bara den grundläggande informationen, sedan manuset sida på sida till slutet.

När det är dags att skicka manuset till ett förlag, printa ut det på vita A4-ark och bara på ena sidan av papperet.
Du behöver inte binda ihop bunten, det räcker med en gummisnodd - men det går också bra på det amerikanska sättet med hålade papper och mäs­sings­klammer, eller något annat sätt du trivs med. Det kan vara bra att inte binda ihop det så att det inte låter sig kopieras, vilket förlag kan behöva göra om de vill skicka runt det till flera personer för bedömning (och det vill de när de på allvar börjar luta åt utgivning).